Palawan

PSU Labaoratory Elementary School ligger i Palawan, Filippinerna.

Syfte:

Syftet med vår resa är att ta del av hur förskolans verksamhet ser ut i andra länder gällande delaktighet och demokrati som ingår i vårt nationella styrdokument - Läroplanen för förskolan - LPFÖ98 reviderad 2010.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

2013-03-02 Tankar inför resan

Vi som åker  är Ann-Louise Storm, Förskolechef och Linda Olausson, Pedagogista och SFT förskolechef från Låssbyvägens förskola. Vi gör ett första förberedande besök på ön Palawan och har förberett oss under ett par veckor, vaccinationer, förnyelse av pass, studera curriculum for the preschool, köpa presenter, arbeta fram en presentation, bett våra äldre barn rita teckningar och jobbat på vår mentala förberedelse. Idagsläget, dagen innan vi åker har vi ännu inte fått något program på hur vår vecka i Puerto Princesa kommer att se ut. Vår kontakt person har haft fullt upp med våra kollegors besök som ägt rum före vår resa.  Det har varit svårt att köpa in presenter när vi inte riktigt vet hur många skolor och förskolor vi ska besöka. Jag hoppas att paketen kommer räcka.

.

Delaktighet och Demokrati

Låssbyvägens förskola har skapat sin filosofi utifrån inspiration från Reggio Emilia filosofin - ett sätt att tänka kring barns lärande. På Låssby arbetar förskollärare och barnskötare mycket med inflytande och demokratiska former i barnens utbildning. Vi vill att våra barn ska känna sig hörda på samt känna att de är delatiga i deras lärande och utformning av verksamheten. Just nu arbetar vi mycket med ordet bestämma, förr använde vi ordet val men vi har insett att om vi inte använder ordet bestämma  så vet inte våra barn att inflytande över egna och gemensamma beslut. En gång per månad har vi forum för samråd med våra barn. I forumet deltar förskolechefen tillsammans med 5-6 barn och barnen har då möjlighet att prata om hur de trivs på förskolan, om de är rädda för något på förskolan, om de saknar material, hur de upplever förskolans lärande miljöer, maten m.m. På Förskolan Låssby önskade barnen fler utklädningskläder. Barnen fick välja vilka utklädningskläder de önskade och senare när paketet med kläder kom till förskolan fick barnen vara delaktiga i uppackning och "upphägning" av kläderna. Detta är ett sätt att visa barnen att deras önskemål och synpunkter tas tillvara på. Nu ska det bli intressant att få ta del av hur förskolorna på ön Palawan arbetar med delaktighet och demokrati i sina skolor och förskolor.

Måndagen den 4 mars

Efter 16 timmars flygresa landade vi i Manila. Vi klarde oss ganska bra att ta till terminal 3 via buss, är väldigt tacksamma att vi inte skulle lyfta terminal 4 som bestod av ett ruckel. Efter 5 timmars sightseeing möttes vi upp av Maricel som är vår kontaktperson här i Filippinerna. Vi åker vidare till vår slut destination  Palawan.

Här är en bild på jumbojetten som verkar stor men vi upplevde att vi satt som i en konservburk :-).

Ända sen vi lyfe från London har vi blivit påminda om vår längd....

När vi kom fram till Palawans flygplats fick vi skjuts till hotellet av en tricycle, vilket var en spännande och trång upplevelse. Vi var fem personer i denna lilla farkost. Kl kvart över 11 stupade vi i säng!!!

 

 

MM

 

 Tisdagen den 5 mars

 

Efter att ha sovit i ett par timmar väcktes vi av tuppar som "bodde" utanför vårt sovrumsfönster.

Vi anser att de säger "kuckeliku" men här säger de tydligen tiktilaok!! De var enormt morgonpigga :) Vid halv åtta var det dags för frukost, bondomelette och rostat bröd.

 

Vi skulle hämtas upp utanför vårt hotel kl åtta. Vi var färdiga, klädda i våra mycket "svala" kavajer och väntade i solen utanför hotellet. Men här i Filippinerna har man tydligen en annan klocka och två svettiga timmar senare blev vi upphämtade för vårt första studiebesök.

 

Första besöket var på en privat preschool där vi besökte en klass med 5-åringar. Vi slogs av att alla lektioner utan på modersmålet skedde på engelska. Under besöket fanns 40st 5-åringar i ett rum liknande våra skolsalar. Dessa barn var i vanliga fall uppdelade i en förmiddags och en eftermiddagsgrupp. Vilken grupp barnen fick tillhöra avgjordes av ett test/prov (nationelltest). De barn med större behov och som inte kommit så långt i sin utveckling hamnade tillsammans i en grupp och övriga barnen som kommit längre i sin utveckling hamnande tillsammans.

För att ett barn ska gå vidare till en högre klass måste barnen klara testen, om barnen inte klarar testen finns möjlighet att gå på sommarskola eller ev. gå till annan skola.

 

 

 

 

                                     Här är vi tillsammans med lärare,  vår koordinator och Dr. Linda

Vi besöker senare en kommunal skola med ca 2400 elever. Det är en färgglad skola med mycket växter.  Rektorn berättar att det bara finns två datorer. Båda fanns på rektorns kontor. Hon frågar hur det ser ut hos oss. På Låssby förskola med 105 barn har vi 14 datorer och fem Ipads. Här ser vi en enorm skillnad och ser stora fördelar för våra svenska barn inlärning. En dator kan underlätta lärandet för många barn och vi ligger i topp världen över när det gäller våra barns kompetens att söka fakta och information via nätet.

 
                                            Rektorn för East Central School - Kommunal skola

 

I Filippinern börjar barnen i pre-school när de är 5-6 år, därefter går de i skolan i 6 år. East Central school har börjat implementera ytterligare två år i elevernas utbildning. Denna process går långsamt framåt. År 2017 beräknas implementeringen vara klar. När allt är klart kommer deras skolsystem vara mer likt vårt. De kommer att sluta motsvarande vårt gymnasium när de är 18 år gamla. Därefter finns det möjlighet att söka till universitetet för att t.ex läsa till lärare.

                                   Här är ett klass rum för fem åringar i den kommunala skolan


Trots att den kommunala skolan är gratis är det inte alla barn som har råd att gå i skolan.  Maten är inte gratis och många föräldrar har inte råd att skicka med pengar till mellanmål och/eller betala transporten till skolan. När vi var och åt lunch med vår kontakt Maricel bad vi henne fråga den 11 åriga pojken på matstället varför han inte gick i skolan. Han tyckte inte det var roligt i skolan. Pojkens mormor berättade att han var för lat för att gå i skolan. Vi undrade vad han ville bli när han var stor, han svarade båtman för hans pappa var det. Pojken bodde i närheten av den kända the underground river dit tusentals turister reser. För att komma till platsen färdas du med båt och för att få se the  underground river åker du på en båttur genom grottan. Att vara båtman innebär en stabil inkomst för familjen. Vi frågade också vad han gjorde när han inte gick i skolan. Han berättade att han hjälpte sin mamma att passa syskonen, städa samt göra ärenden.

En lärare på skolan tjänar ca 20,000 piso ( 3, 400,- svenska kronor) men har ca 14,000 piso (2400,- svenska kronor) kvar efter skatt och avgifter. Vår kontakt Maricel betalade ca, 1500 pisos för sitt rum. Hon betalade ca 20% i skatt medans en barnfamilj betalar ca 10%i skatt, om du har hög inskomst betalar du ca 30%. Ett boende för en familj kunde kosta allt från 5000 pisos till 10000 pisos.

                         Här samarbetar barnen kring en aktivitet som finns med i läroplanen - Pussel
                                  
                        
Vi gör ett besök i en klass med ca 25 st.  5 – åringar. När vi kommer in i klassrummet sjunger barnen och därefter ska barnen pussla, läraren tar fram ett pussel per bord. Det är ca 5 barn som ska samsas om ett pussla.  Att pussla är en av de aktiviteter som står i den Filippinska läroplanen, läroplanen är mycket styrd och lämnar väldigt lite utrymme till flexibilitet i lärarnas arbete. Läroplanen talar om dag för dag vad lärarna ska göra för aktiviteter dvs.  att alla Filippinska barn gör samma aktiviteter samma dag.

Den här 5 åriga pojken har inte ritat utanför någonstans i sin målarbok, mycket prydligt och fint.    Ett av målen är att kunna måla innanför linjer.

 De blev lite avundsjuka när de såg vår läroplan på 16 st. sidor då deras bestod av en sida per skoldag. Detta kan säkert vara en trygghet för många lärare. De vet exakt vad som skall göras varje dag.
Läroplanen är skriven dag för dag, vilket ämne som skall vara i fokus men också vilka pedagogiska verktyg som skall användas under lektionerna. T.ex pussla, använda Play do, Måla osv.

 

                                            Så här ser läroplanen ut för barnen på Preschool

I

                                         
                                                 Motsatta ord - Allt på engelska

                    
                            Barnen tar med egna pennor och sudd m.m. till den kommunala skolan

 

                                                                       

 Samarbete kring ett bokstavsspel - en flicka stödjer sina kompisar

Onsdagen den 6 Mars
 
Idag var det dags för att få lite kultur. Klockan halv åtta på morgonen blev vi upplockade från vårt hotell och färden bar iväg till the underground river i Puerto Princesa Subterranean River National Park.. Ett utav de 7 nya underverken i världen.

Det tog oss nästan två timmar att komma dit. När vi väl var där var det dags för en båttur, på ca 15 minuter, ut till ingången till floden. Det blåste en del så det var lite skumpigt.. Väl ute hamnade vi i en lagun där vi skulle byta båt och fick sätta på oss ny flytväst och hjälm. Sedan bar det av rätt in i berget. Med en liten båt med 8 st personer i plus en guid. Han som satt längst fram i båten hade en lampa vilket var tur med tanke på att det var helt kolsvart. Det var en mäktig syn som mötte oss inne i grottan.
Floden genom berget är mer än 8,2 km lång och fylld med olika stalaktiter och formationer i olika mineraler som formats under tusentals år. På högsta stället var det 69 meter i “takhöjd”. Mycket mäktigt. Grottan är även ett hem för mer än 40000 fladdermöss. Det hängde mängder av dem i taket.
Detta är ett naturreservat som är skyddat av regeringen. Det är inte tillåtet att låta mer än 800 personer besöka grottan varje dag. Vi fick också nöjet att se lite mer av djurlivet när vi kom tillbaka till land igen. En varan som slogs med några apor om lite mat J

 

   

Torsdagen den 7 Mars
Vi känner oss utsövda för första gången sedan vi lämnade Göteborg, det beror på att vi fått ny bostad långt bort från tuppar och stadens brus. Vi bor nu inne på Universitetsområdet eftersom vår koordinator var oroliga för oss, miljön på hotellet var under all kritik. Vi kände oss aldrig rädda, men mögeldoften var mycket påtaglig och det var svårt att sova pågrund av tre tuppar och skällande hundar utanför vårt fönster.

I dag ska vi besöka en privat skola som även har verksamhet för barn från 2,5 år. Det är ägaren Maria som tog emot oss. Hon en engagerad och positiv kvinna som byggt  upp skolan för fem år sedan. Skolans atmosfär är välkommande och varm.  Maria har tidigare bott i Chicago men längtade hem till Filippinerna.  På skolan går det 500 elever. De minsta barnen som är 2,5 år börjar sin läsinlärning redan vid denna åldern. Maria ser stor skillnad på resultat i skolan för de barn som börjat hos henne vid 2,5 års ålder mot de barn som kommer vid fem års åldern. 

 

Maria rekryterade personal genom två månaders provanställning då hon under denna tid observerade lärarna. Hon valde ut personal med stort hjärta och positiv attityd, hon resonerade att det spelar ingen roll om du är en skicklig lärare om du inte har rätt attityd mot barnen. Maria själv fortbildade sin personal genom workshop och diskussioner. Hon höll sig själv uppdaterad på ny forskning och genom studiebesök på andra skolor. Eftersom det inte finns någon läroplan för barn upp till fem år i Filippinerna har Maria tillsammans med sin personal arbetat fram en egen plan. Den ändrades från år till år utifrån barngruppen. Lärarna har barnen ett år sedan går de vidare till nästa lärare, de ”nya” lärarna inskolar barnen under våren för att lära känna dem. För att kunna gå vidare till nästa klass behöver barnen klara ett test. Om barnen inte klarar testet erbjuds de att gå sommarskolan. 

Även de minsta barnen på 2,5 åringarna fick genomgå ett test innan de togs emot på skolan. De har  läroböcker där syftet var att lära sig följa linjer, lära sig penngrepp, färg och former. Nästan alla barnen kunde läsa vid 3-års ålder. Lektionerna var på engelska även för 2,5 års åringarna, de lärde sig snabbt engelska och en del barn rättade sin föräldrars uttal när de pratar engelska hemma.

Maria vågade gå utanför läroplanens ramar, men blev då ifrågasatt av föräldrarna som undrade varför de inte följde läroplanen exakt. Hon brukar då berätta för föräldrarna att de hade andra uppgifter att utföra men att de kunde göra aktiviteterna veckan efter.

Tre gånger per år utvärderades barnens utveckling (socialt) och prestation(kognetivt). Den kognetiva utvecklingen var indelad i tre områden matte, språk och vetenskap. Vi såg inga datorer i klassrummet även om Maria tyckte det var viktigt med IT eftersom det är en stor del av den verklighet barnen möter.

 

Skolan har ett mycket positivt rykte för att få börjapå  skolan krävs att barnen genomgår en test. Varje barn får betala en avgift på 15,000 pisos per år inklusive skolmaterial. Barnen hade tre uppsättningar med kläder, de bytte till sina egna kläder när de gick hem.

På väggarna fanns dokumentation med alfabetet, siffror, former, ord och hur barnen ska vara mot varandra. Det fanns väldigt lite dokumentation med barn på. På väggarna fanns även bild på ”kommunens” president. Det fanns även dokumentation kring minoritetfolket i Filippinerna.

När barnen slutar skolan är de ute på gården och leker. När föräldrarna anläder till skolan ropar vakten upp deras namn. Barnen fick inte gå hem innan föräldrarna hämtade dem.

                                                                                               En klass med 10 åringar

                            Dokumentation



Här ropar vakten ut de barn som skall gå hem  - inga barn får gå hem utan att någon anhörig hämtar det.

                                                      Minoritets grupper i Filippinerna

Dagens fråga: Varför är erat skinn så vitt?

Daycare center nr 1

Efter att ha önskat att se de  kommunla Daycare center får vi möjligheten att besöka två stycken i staden,
Det första Daycare center ligger mitt i stan i ett bostadsområde med både lägenheter och små bostäder.
Detta daycare center har 40 barn inskrivna, 20 st kommer kl. 8-11 och de övriga 20 kl. 13-16. Ungefär hälften av barnen är där för att föräldrarna vill att de ska få socialstimulans tillsammans med andra barn. De övriga 50% har behov av omsorg eftersom båda föräldrarna arbetar.
Kommunen prioriterade inte dessa verksamheter. Varje år får personalen  2000 piso till materialanskaffning. Personalens lön låg på 4000 pisos i månaden, ofta fick de vänta flera månader för att få ut sin lön.
Det första centrat fick leksaker och material genom donation.
På centrat fanns även det lokala daycare center kontor, där ansvarig för daycarecenter arbetade.
För att få till sig barn gick personalen runt och knackade dörr i området.

                                        Leksaker

Centret är spartanskt möblerat med få leksaker och lärmaterial. Personalen tillverkade ofta eget material.  Lokalen är mycket slitet. Tolatten delades av både personal och barn, på kaklet inne på toaletten frogdades vägglössen.
Utegården bestod av betongplatta med en rutchkana, gungställningen saknade gungor som blivit förstörda av de unga i området.















Köket och toaletten på Daycare center nr 1

 

Personal, Linda och Ann-Louise

 

Dockvrån 

Läraren från Daycare center nr 2 fanns på plats när hon fick höra talas om vårt besök. Hon arbetade inne på fängelseområdet en bit utanför staden. Där arbetade hon ensam hand om  16 barn. Vissa barn bodde utanför området, vissa var personalens och internernas barn. Hon berättade att hennes Daycare center mer eller mindre inte hade några leksaker eftersom de pengar hon fick inte räckte till material.
Hon  bjöd in till ett besök på eftermiddagen. Vi tackade jag och beslöt oss ta vägen förbi en leksaksaffär. Vi bad Marcela att visa oss en. Vi hittde två st. inne i köpcentrat. Vi försökte hitta så bra pedagogiskt material som vi kunde. Vi köpte 3 pussel, "storlego", och ett gäng med böcker.
Sedan begav vi oss ut till fängelseområdet.

                                                                     ToysRus



När vi kom fram till fängelset fick vi åka in genom en stor grind, en bit in på området låg centrat.
Det bestod av ett litet hus med ett rum och en liten toalett. Utemiljön kan ni se nedan!!!

Gården bakom förskolan

 

Inne i huset var det en väldigt torftig miljö med nästan inget material eller leksaker!

Köket på Daycare center nr 2

 

Läraren visade oss olika formulär som fylldes i om varje barn varje kvartal. Det påminner mycket om BVC där barnens längd, vikt och allmänna hälsa dokumenteras. Detta är en mycket viktig uppgift då många barn inte får i sig den näring de behöver. Märker hon en avvikelse så pratar hon med föräldrarna.

Hela stället påminner mycket om en blandning av vårt gamla "lekis" och BVC. 

 

 

Rapport på föräldrarnas inkomst, om barnet har bröstmatats, omföräldrarna är gifta, längd och vikt m.m. 

  

 

  Lärare Milfera - Journalist studerande som tyckte arbetat med barnen var värt den låga lönen. Här överräcker vi teckningarna som våra barn gjort.

                                                     Linda ger barnen de inköpta leksaker

                                                  Mamma som hjälper en av sina döttrar.

.

              Linda hjälper till att bygga ett mycket högt torn med de klossar vi lämnat i present.

Personalen på dessa  Daycare center gjorde ett enormt arbete för stadens barn, deras engagemang gör skillnad för dessa barns utveckling och framtida lärande. De såg sitt uppdrag som viktigare än lönen, ett kall. De är väldigt stolta över sitt arbete och önskar att kommunen ska satsa mer på förskolor för stadens minsta barn så barnen kan få utvecklas och lära tillsammans med andra barn för att få bättre förutsättningar när de börjar i skolan. På dessa två Daycare center arbetar inte lärarna med läsinlärning.

Här bor vakterna som arbetar inom Iwahig prison

 

 Iwahig prison and Penal farm är ett unikt fängelse. Fängelse grundades av amerikaner 1904. Fångarna tog hand om en stor farm istället för att hamna bakom galler. Fångarna tjänar pengar genom att tillverka hantverk och andra produkter.Inne i fängelseområdet bor vakterna som arbetar här. Det finns ca 300-400 varkter många av dem  bor i o mrådet med sina familjer.

Här uppträder några interner

 

Här uppträder några in interner för oss besökare. I samma byggnad kan du även köpa föremål som de tillverkat. I området bor ca 3000 interner, 180 av dem bor i ett slutet fängelse i området  där de flesta är dömda för mord, knarkbrott eller våldtäkt. Dessa brott ger livstid fängelse. Det är mycket svårt att komma ut ur fängelset tidigare än de straff du tilldelats. De övriga internerna bor och arbetar inne i området. Om du flyr från fängelseområdet blir du skjuten för om en intern rymmer blir vakterna av med sitt arbete. Det finns inget stängsel runt området endast ett grind där det sitter några vakter. De interner som bor i området är dömda för mindre brott som stöld.  Många interner strannar kvar i området efter de blivit frisläppta de har skapat sig ett hus och en liten trädgård där de kan odla och har många gånger bättre i den miljön än utanför fängelset. Detta system skiljer sig väldigt mycket ifrån vårt svenska system. Det finns såklart positiva och negativa sidor av båda våra system. Jag upplever att de Filippinska brottslingarna blir delaktiga i samhället på ett annat sätt än våra svenskar som sitter i fängelset. Däremot är det under all kritik att en misstänkt kan sitta 11 år i "häktet" innan de får sin dom.
I Palawan utsätts ca 25 % av barnen för incest, men det finns självklart ett mörkertal. Mammorna tar ofta tillbaka sin anmälan mot sin man. Att bli dömd för livstids fängelse innebär att mammorna helt plötsligt står utan inkomst. Detta drabbar hela familjen, som vi tidigare har nämnt är den kommunala skolan gratis men det finns kring utgifter som gör att en drabbat familj varken har råd med mat eller skola för sina barn.

Fredagen den 8 mars

Centralfängelset

Vi börjar morgonen med att åka till centralfängelset i Puerto Princesa. ”Fängelset” ligger inte långt från Universitetet. Det är egentligen inte ett fängelse utan ett häkte. Det liknar inte vårt häkte i Sverige, här finns nämligen interner varit här i 11 år i väntan på en rättegång. Det finns få ”statliga” försvarare därför hinner de inte att ta sig an alla fall inom rimlig tid. Har du pengar kan du anlita en privat försvarare som du själv betalar, då går processen snabbare.

Det är svårt att förstå att vi ska gå in i ett fängelse med 326 fångar, 14 kvinnor och resten är män.  Taket på fängelsets tak är gjort av halm. Där finns en vakt som visar oss till själva ingången till fängelset.  Vi möts av ett par vakter både kvinnliga och manliga. Vid ingången finns fängelsets enda tv där sitter två manliga interner och tittar på TV. Inga interner är instängda i celler utan vistas tillsammans med oss när vi gör vårt besök.

Utanför fängelset

Först visas vi in i den kvinnliga avdelningen, dit in fick inte männen komma. Här vistas 14 relativt glada kvinnor i olika åldrar. Kanske är det spännande att få besök som ett avbrott i rutinerna. Rummet är lika stort som ett klassrum, där står ca 15 våningsängar. Det är bara undervåningen som används, internerna har satt upp skynken för avskildhet. Rummet är rent och prydligt i mitten står en soffgrupp i slår oss ner. I ena hörnet finns ett kök där de lagar sin mat.

                                                     Inne i den kvinnliga delen av "fängelset".

 

De visar stolt upp deras hantverk som är gjorda av pärlor. Vi får möjlighet att köpa plånböcker, nyckelringar, väskor m.m. En nyckelring kostade ca 5,-.

Genom ett projekt har de kvinnliga internerna fått hjälp att starta upp tillverkning och försäljning av hantverk gjorda av pärlor.

 

Vi frågar dem vilka brott de utfört. Det blir lite fnitter i rummet. De svarar att de begått mord och sålt droger. För mord, våldtäckt och drogförsäljning blir straffet livstid. De flesta av kvinnorna hade sålt droger. En av Kvinnornas innehav av droger var värderat till 80:- eller 480 pisos. Hon hade sålt för att få ihop pengar till mat. Flera av kvinnorna hade barn utanför fängelsemurarna. En av kvinnorna bodde tillsammans med sin man i fängelset. Två år tidigare födde hon en son som bodde med henne där till han fyllde ett år. De barn som föds får bo i fängelset med sina föräldrar i ett år. Barnets faster hade nu ansvar över barnet och de kom på besök på helgerna. En kvinna hade suttit i fängelset i fem år efter att hennes man dödat en man som trakasserat och skrämt familjen. Hon utförde inte mordet men fanns på plats när mordet utfördes. Vi går därifrån med sorg i hjärtat det är ofattbart att förstå eftersom det finns barn inblandade.

                              Den manliga delen av "fängelset" här hänger en manligt intern upp sin tvätt

Vidare gick vi ut på fängelse gården. En vakt kom fram till oss och beklagade att vi inte fick besöka den manliga delen av fängelset. Vi kände båda en lättnad eftersom vi inte kände oss tillräckligt trygga och bekväma i situationen. Ute på gården fanns ett par manliga interner, resten fanns inne i byggnaden. De stod i dörröppningarna och tittade ut, kanske lite nyfikna. En av de manliga internerna var en man från Pakistan boende i Storbritanien (dubbla medborgarskap), han hade studera industriell ekonomi på Oxfords universitet. Han var mager och solbränd, hans ögon var matta och tomma. Han berättade sin historia, om hur han suttit fängslad utan att veta varför. Han hade inte träffat sin fru och sina barn på tre år. Nästa vecka skulle han få mer information om varför han satt i fängelset. Det är obegripligt för oss att förstå att det finns 326 interner i fängelset. Inga av internerna är instängda, det är lugnt och vakterna är vänliga och respektfulla mot internerna. Vi är också förvånade över hur lite vakter som finns på plats. Visst blev det bråk ibland svarar den kvinnliga vakten men inte så ofta. Hur skulle detta system fungera hemma, att män och kvinnor fanns på samma fängelse? Att det är öppet mellan avdelningarna? Där internerna inte är inlåsta i celler? Vi lämnar fängelset för att besöka vår sista skola.

                                          En katolsks skola för 5-åringar upp till unversitetet.
 

Besök på en Katolsk skola

 

Skolan/Preschool som vi ska besöka är en Katolsk skola med verksamhet för 5 åringar upp till universitetet. Som alla andra skolor i Phillippinerna närmar sig sommarlovet som äger rum i april/ maj. Alla skolor har fullt upp med slutproven. Slutproven ligger till grund för om ett barn ska flyttas upp en klass eller inte, alla barn som inte klarar slutprovet erbjuds sommarskola.

Vid skolan möts vi av vakter och en skylt som bl.a. talar om hur du ska se ut och vilka kläder du ska ha på dig. Du får inte ha tatueringar, färgat ”punk” hår, inte kort-kort m.m.

Det är en av de största skolor vi mött. På skolgården finns träd som svalkar i värmen och där finns även en staty med heliga Maria.
Inomhus är skolan sliten och skolsalarna har dåliga lysrör som ger svagt ljus. Jalusier gör att solljuset inte når in i salarna. I de minsta barnens salar finns det en toalett i varje hörn, väggarna runt toaletten är ca 160 cm höga. Vi funderar över hur bekvämt det är att gå på toaletten med så låga väggar.

I alla salar finns ett litet altare och kristna budskap riktade till eleverna. Vi reagerar på de många budskap som finns på väggarna som vittnade om disciplin och religionsundervisning. Vi frågade om barnen fick ta del av de övriga världsreligionerna, vi fick till svar att skolan inte undervisade om de andra religionerna. Om det fanns något barn med en annan religion fick de gärna säga detta men inte mer än så. Innan och efter varje lektion ber barn och vuxna tillsammans.

I de yngre barnens klassrum finns det material såsom former, kritor och andra hjälpmedel. Ju äldre barnen blir ju kalare blir klassrummen.

                    En klass med 5 -åringar

                                                                                                            Som svenska HYFS i förskolan

På denna skola var det första gången som vi faktiskt såg datorer till barnen. De hade två datasalar som eleverna hade tillgång till.

 

Lördag den 9 Mars

Första fria förmiddag och den spenderade vi på Micro Hotel. Ett hotell med pool och sandstrand. Det var vackert och extremt varmt. Vi låg inte jättelänge i solen men brände oss ändå rejält.

På kvällen bjöds vi på kina mat i centrala Puerto Princesa av de som ska besöka oss i Maj, Dr.Linda, koordinator Maricel och Headmaster Mai. Vi fick massor av lokala presenter som är gjorda i området. De ska bli roligt att ta med dessa till våra barn och visa dessa. Vi frågade vad de önskade att se/lära om när de besöker oss, stort intresse är riktat hur vårt skolsystem är uppbyggt och fungerar. Frågan är bara hur vi ska ge dem de upplevelser som vi fått ta del av?

Vi fick se vårt program sista dagen, vilket har varit väldigt frustrerande för oss planerande  ksvenskar. Vi är väldigt imponerade av Filippinarnas lyhördhet och flexibilitet. Vi har uppskattat deras engagemang och viljan att göra vår vistelse till den bästa. Vill tillägga att innan vi reste till Filippinerna hade vi deras program redan färdigt tills dess de besöker oss i Sverige i slutet av Maj. Om det är klokt vet vi inte för det kan kännas fyrkantigt och tråkigt att inte möta deras fungeringar och nyfikenhet på hur vårt samhälle och vår skola fungerar utifrån deras frågeställningar.

Nu börjar vår spännande resa lida mot sitt slut och en viss hemlängtan börjar vi få. Visst har det varit en härlig och spännande resa men nu vill vi gärna komma hem till våra familjer, egna sängar, bekant mat och normala rutiner utan tuppar som gal utanför sovrums fönstret :-).

Reflektion kring vårt besök

Jämställdhet
Vi tror att eftersom det inte finns någon kultur kring barnens tidigare lärande så minskar chansen att mammor kan arbeta. Hade fler Daycare center funnits så hade fler mammor kunnat arbete. Som det ser ut idag är kvinnorna väldigt beroende av att det finns en farmor eller mormor som kan passa barnen.  Dessutom blir kvinnorna beroende av männens inkomst.

På en av de privata skolorna fanns Preschool för barn från 2,5 år. Dessa barn gick där i 2,5 timmar för att lära och utvecklas tillsammans med andra barn. Headmaster Mai fick kämpa för att få behålla den Daycare center hon hade på sin enhet, presidenten av universitetet vill ta bort verksamheten.

Vår är att vi inte upplevde att det fanns ett medvetet tänk kring jämställdhet i skolans verksamhet. När vi såg på klädseln hade pojkar byxor och skjorta och flickorna kjol och blus. Vi upplevde att det fanns samma syn som i Sverige att flickor är utvecklade tidigare än pojkar, samt att pojkarna inte läste vidare lika stor utsträckning som flickorna. Lärarna upplevde att pojkarna var bortskämda av deras mammor.
Några manliga lärare på skolorna såg vi inte till, men vi vet att det fanns några stycken. På en skola fanns 155 lärare varav 5st var män. Den enda manliga chefen vi träffade på var presidenten för universitetet.
Vi har inte fått ta del av något arbete kring jämställdhet, vi upplever inte att det finns sådana tankar i den filippinska skolan.  I Sverige har vi kommit mycket lägre men har en bit kvar.

 Delaktighet

Den Filippinska läroplanen är detaljstyrd vilket innebär att personalen inte har möjligt att vara hur flexibla som helst, det finns minimalt utrymme att avvika från läroplanen. I sin tur leder detta till att barnen har svårt att påverka sin dag i Preeschool och skola. För Daycare center fanns ingen läroplan, ett program fanns som de huvudansvariga för dessa center utarbetat. I denna verksamhet fanns utrymme till delaktighet kanske inte utifrån våra svenska mått mätta.

Vi upplever att föräldrarna hade en god inblick i sina barns lärande utifrån de olika test som genomför tre gånger per år. Om barnen inte klarade dessa tester fick de gå i den grupp med barn som hade en svagare utveckling. För att kunna gå upp en level (klass) måste du klara ett test. Om barnen inte klarade testet kallades föräldrarna in och sommarskola erbjöds. Om lärarna inte gjort det som stod i läroplanen så ifrågasatte föräldrarna detta.

På Daycare center så var det fokus på omvårdnad och den sociala utvecklingen.  Den verksamheten var i mindre utsträckning till för barnens lärande. Påminner lite om vårt BVC.

På presschool (privat) för 2,5 åringar var verksamheten endast riktad mot lärandet. Headmaster resonerade att om barnen ska leka kan de leka på en lekplats. Hon ansåg även att det var attityden hos lärarna som var viktigaste för barnens lärande. Det ska vara roligt i skolan!

På den katolska skolan upplevde vi att det fanns väldigt lite utrymme till barnens tankar och idéer. Inne i skolan fanns ett rum dit barn fördes som störde på lektionerna, disciplinen var sträng. Det var stort fokus på vad man inte fick göra i skolan, regler och påbud. På väggarna fanns många texter som påvisade hur barnen skulle vara och hur skolan skulle tänka tex. Jesus ser dig, Ge inga ursäkter – Gör rätt, Käppenoch förebråelsen ger visdom - men barnet som går sin egen väg ger skam över sin mamma. En skola utan disciplin är som en kvar utan vatten.

 

Skolsystem

Daycare center – de yngstaste barn vi hittade i denna verksamhet var 3 år.
Presschool – Den privata skolan erbjöd 2,5 åringar denna verksamhet, men oftas började inte barnen förrän de var 5 år.
Skolan var inte obligatorisk. Barnen började i skolan vid 5 års ålder eller senare. Barnen gick i skolan tills de var 16 år, därefter kunde de söka till universitetet om man hade ekonomiska möjligheter.
2013 påbörjades en implementering av ytterligare två skolår, denna implementering ska vara klar 2017.

Samhället

I staden Puerto Princesa på ön Palawan bor drygt 200,000 människor. Staden består av enstaka hotell, små bostäder, köpcentra, butiker, restauranger, få flerfamiljshus, skolor, sjukhus, privat sjukvård, polisstation, brandkår och sopstation.
Många familjer är egenföretagare som försörjer sig på butiker, restauranger, små kiosker, åkare (tricycle, minibuss), verkstadsarbete, grönsaksodlare, fiskare, djuruppfödare, frukt och grönsaksförsäljning,

     

 Kontrasterna i samhället var enorma från att ha besökt ett toppmodernt köpcentra till att äta en måltid i en enkel hydda. Vi såg knappt några ”riktigt” byggda hus, de flesta husen var enkelt byggda med palmbladstak, plåt/tyg/papp eller/och palmbladsvävda väggar. Få hus var byggda av murbruk/lecablock.

Filippinerna tänkte hållbarutveckling allt tog till vara. När vi gick på restaurang tog de alltid med sig den mat som blev över hem. Allt som gick att återanvändas användes. Man åt till och med tuppen/hönornas fötter.

Bensinen var väldigt dyr den kostade ca 10,- litern i svenska kronor. En resa på 20 minuter med en tricycle kostade ca 20 kronor, vi har svårt att se en ekonomisk vinning med den inkomst i förhållande till kostnader och tid.

Arbetstillfällen -  Vår upplevelse var att det fanns jobb för allt. Samhället är väldigt byråkratiskt, många dokument som skall skrivas under och visas.