Dagbok från Manilla

Elementary School SEIBO College Foundation INC ligger i Manilla, Filippinerna.

Syfte:Erfarenhetsutbytet fokuserar på hållbar utveckling.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

2013-02-22 Tankar inför resan
 Så nu är väskan packad och presentationen klar!  I pauser mellan skapandet av powerpointen ilade jag igår runt i klasserna och berättade om vår resa. Barnen imponerades nog mest av att det finns 1,5 gånger fler människor i Manilla som är en stad, än i hela Sverige. De hade kloka tankar om hur man får plats där - man bygger JÄTTEHÖGA hus! En annan liten pojke utbrast: Då kanske du träffar min morfar där! ;o)
Om 3 timmar går flygbussen från centralen men det känns fortfarande overkligt. Det ska bli spännande att se vad vi kan bidra med och vad får med oss ifrån andra sida världen.

Dagbok från Manilla

 

Tisdag 2013-02-26

Ankomst till Manilla. Blev hämtade av vår koordinator Maricel samt även grundaren till Seibo nongraded school som vi ska till imorgon. Alla tilltalar honom "Father" då han är präst. Vår skickliga chaufför Nana är mamma till rektor ms Tania som vi ska träffa imorgon. Det tog ca en timme till hotellet trots att det var natt och inte någon rusningstrafik. Här gäller det att vara tuff i trafiken. Tvekar man så krockar man... Det finns få övergångsställen så om man vill över så gäller det att gå bestämt och inte tveka!

Kontrasterna är stora, ju längre ut från flygplatsen vi kom desto fattigare. Vårt hotell Eurotel North Edsa låg mitt emot det stora köpcentrat SM som ägs av en av de fyra familjer som styr Filippinerna. Lyx på ena sidan och missär på andra. Vakter med vapen hindrade tiggare och mindre bemedlade att komma in. Man blev dessutom kroppsvisiterad innan man fick gå in och handla. Tiggande barn som sover på gatan. Så sorgligt. Man får lite andra perspektiv på tillvaron...

Skattesystemet liknar det svenska på det sätt att även de har ungefär 30% skattesats. Skillnaden är dock att de får betala för sjukvård, (om man inte är fast anställd och har försäkring) skola, tandvård etc. Vad går pengarna till? De fyra familjerna...

 

 

 



 I bilen på väg till en av skolorna

Onsdag 2013-02-27

Besök på Seibo college non graded school.

Father presenterar sina tankar.1965 fick Father uppgiften att ta reda på skillnaden i olika system. England ville till exempel ha bort betygen. Betyg enligt Father är anledningen till misslyckanden. Om vi kan misslyckas med betyg, ta bort dem. Betyg är, enligt father grunden till korruption och det är mycket subjektivitet i bedömningen.

Rektor Tanja, Seibo college non graded school 

 

Lärarna på Seibo college non graded school

 

 

 Open classroom

 

Komposter

Skolträdgården, Seibo college non graded school

 

 

1972 startade han en skola utan betyg och nu driver de arbete med att utveckla detta non-graded system (K-12) och även det sk home-education system för barn och vuxna som inte kan ta sig till skolan av en eller annan anledning. Det är inte riktigt av samma anledning som vi har distansundervisning i Sverige... Många har inte råd att gå i privata skolor men här tar man även emot vissa barn som inte har resurser, då skolan finansieras av frivilliga donationer. En del barn kan inte gå i skolan för att de måste arbeta och ibland kan de inte ta sig till skolan pga av översvämningar. Säkerheten är heller inte bra på många allmänna skolor. Undrar hur deras trygghetsplan ser ut??

Barnen arbetar självständigt med sk moduler och sedan kommer skolan ut och "examinerar" dom till nästa nivå om de inte kan ta sig till skolan själva.

 

Citat från Father:

"Alla är vinnare om man tycker det är roligt och följer reglerna. Även den siste över mållinjen är en vinnare då han nått målet. Processen är den viktiga".

 

Diskussion efteråt

Hur finansieras skolan? Läromedel?

Privata skolorna finansieras via avgifter samt donationer. Man gör eget material utan vinning. Materialet reduceras efter hand.

 

 

 

 

Hur tänker man kring individualisering?

Viktigt att tänka på individen. Man har sk. Open classrooms med lärare som representerar olika ämnen och eleverna väljer utifrån sin plan. Mycket handlar om det egna ansvaret. Man går vidare till nästa modul när man klarat en modul. Det har inte med ålder att göra.

 

Hur gör man lektionsgenomgångarna då det kan skilja mycket på individnivå?

De som kommit längre kan till exempel sitta någon annanstans med egen uppgift eller i grupper. Mycket handlar om eget ansvar vilket de tränas i från början. Barnen vet att de inte kommer vidare till nästa modul om de inte presterar så de tar ansvar. Ett utvecklingsområde hos oss som vi med de entreprenöriella lärandet har valt som fokus.

 

Lärarna har inga lektionsplaneringar då modulerna är bestämda. Hur är det med den kreativa friheten för den professionella läraren?

Modulerna är förbestämda, men med K-12 ska de bara fungera som en guide. Det är fortfarande väldigt styrt så det är ett utvecklingsområde hos dem. Vi har tillsammans tittat på den svenska läroplanen som trots en ökad styrning inte är alls lika styrd som deras. De kommer att diskutera vidare hur man kan närma sig en friare modell. I public schools är det idag nödvändigt med styrning för att säkerställa att alla får "rätt" utbildning. Det är mycket stora klasser i allmänna skolor, upp till 60 elever/ lärare.

 

Hur ser metodiken ut när det gäller public school?

Man har sk. demoklasser där en lärare demonstrerar en specifik lektion för andra lärare. Man arbetar mycket med härmning, särskilt  i de yngre åldrarna.

 

Kolla facebook! Nongraded school seibo college. Book chapter 2.

 

Torsdag 2013-02-28

Började med besök på Manna from heaven center i Dasmarinas. En prästfamilj startade en skola här för ett år sedan. Skolan finansierar enbart genom gåvor och donationer. De ingår i Fathers nätverk kring home-education studies. Vi möttes av 12 barn i åldrarna 7-15 år. De arbetade självständigt med sina olika moduler. Då vi skulle vänta på Father stannade vi här ett par timmar och fördrev tiden med att köra lite hiphop och sång med eleverna. Succé! Efter min lektion fick vi en uppvisning av eleverna, en dans de hade övat på bara två gånger. De är verkligen ”fast learners”. Motivationsgraden är hög och de inser hur viktigt det är med utbildning.

 Manna from heaven center i Dasmarinas

 

Fortsatte sedan vår resa till ett annat Learning center,  en “safe garden community” (s-sustainable, a- agriculture,f-food, e- ecology) kring hållbar utveckling. Vi togs emot av syster Lourdes, fd sångerska, modell och skådespelerska som för några år sedan helt bytt fån det ytliga kändislivet till ett liv i celibat här. 8 ungdomar välkomnade oss med dans och musik. De är fattiga ungdomar som bor på centrat och får utbildning i ekologisk trädgårdsskötsel, odlingar mm. De arbetar efter en modell för sustainable agriculture. Samarbetet med hela familjen är viktig.

Syster Lourdes med elev



Skolträdgården  





Utanför Mushroom house, svampodling

 

På schemat står bland annat relationer, självförtroende, tro, hälsa, hur man ökar produktivitet och inkomster, hur man får en god skörd i långt perspektiv och inte vara beroende av finansiärer utan vara självförsörjande.

 



Schema, fördelning av arbetsuppgifter och ansvar för eleverna

 

Som avslutning spelade vi tvärflöjt och sjöng några svenska sånger. Vi fick även äran att lyssna på syster Lourdes vackra röst och fick dessutom med oss varsin cd! Hon var mycket tacksam för vårt besök och föreslog att svenska barn, ungdomar och hela familjer kunde komma och bo på deras center. Någon intresserad?

 

 

Fredag 2013-03-01

Först besök på det största och äldsta universitetet i Manilla University de Santa Tomas. Vi lyssnade på en presentation kring implementeringen av K-12 och vi hade vår dragning. De fascineras av vårt system där vi har skolplikt, koll på alla våra barn och att allt är fritt. "Varför ska man gå i skolan om allt är gratis..." blev frågan. Frågan är vad vi drivs av? Varför går man i skolan? Filippinerna går i skolan för överlevnad och svenskar för att man måste...? tittade in på headmasterns rum och fascinerades över deras frånvarotavla med ca 60 lärare. Alla var närvarande…

 

 

 

 

Besök på en public school. Med Fathers kontakter fick vi tillslut möjligheten att besöka en allmän skola. Denna skola tillhörde en av de allra bästa och de hade till och med fått pris för sitt arbete. Många skolor har i stort sett bara ett tak. Ibland har de inte ens något material som papper och pennor utan man får helt förlita sig på lärarens förmåga att lära ut. Det är vanligt att man är upp till 60 elever på en lärare.

Skolgård med trädgård

 

 

Vi fick se två demo-lektioner där en lärare i taget visade hur en lektionsstart samt en lektion om transporter gick till. Ett 30-tal lärare satt och tittade på. Barnen var i antal ca 25, men det var så få endast på grund av att det var en demo. Allt är väldigt styrt, i stort sett varje minut av lektionen. Vi fick den stora äran att få ett ex av deras läroplan.

Läroplan för preschool

Kan bli spännande att testa några lektioner på Lillebyn! Allt är färdigplanerat i minsta detalj. Som svar på frågan om lärarens kreativa frihet fick jag att man använder läroplanen som en guide, men Tanja, rektorn på Seibo berättade att det inte är så i realiteten. Alltså, v.23 lektion 1 gör alla så här, lektion 2 så här osv. Till och med dagarna är specificerade! Varför är det då nödvändigt för andra lärare att titta på en demonstration om allt redan är så tydligt beskrivet? Tanja svarade att det är deras metodik, att först läsa sedan se och sedan genomföra lektionen själv för bästa resultat. Slöseri med resurser eller ett sätt att säkerställa utbildningsnivån?

Grundschema

 

Barnen satt på golvet och lyssnade på sin lärare. Aldrig har jag bevittnat ett sådant fokus! Lektionen började med nationalsången och efter det följde uppvärmning i form av någon slags friskisgympa. Jag var förstås inte sen att haka på, tätt följd av Anders som fick stor uppskattning för sina höftrullningar. Trots denna "cirkus" var barnen fullt koncentrera på sin lärare. Fantastiskt!

Lektionsplanering, Curriculum





 

 

Hur skulle våra lärare reagera på ett sådant system? Bekvämt eller ett sätt att ta professionalitet och kreativitet från läraryrket. I systemet K-12 försöker man alltså mjuka upp dessa moduler samt ta bort betygen. Individualisering är inte att tala om i allmänna skolan. Även detta försöker man med K-12 ändra på.

I Sverige går vi åt andra hållet. Kanske kan vi mötas någonstans och tillsammans hitta det bästa skolsystemet som leder till en hållbar utveckling...

 

På kvällen gick vi till SM, det stora köpcentret som finns överallt på Filippinerna. Ägarna är en av fyra familjer som styr landet. En entreprenör i form av en ung man kom och erbjöd gratis reflexologi vilket jag givetvis skulle prova. Självklart ville jag även bidra till hans business och gav honom ca 60 kr, trodde jag...jag hade visst läst fel på sedeln så det blev ca 400 kr. Inte undra på att han var lycklig! Bra, då har jag gjort min del av välgörenhet idag...

 

Lördag 2013-03-02

Idag reste vi till utkanten av Manilla. Vi togs emot av ”systrar” som har hand om utbildning för vuxna som aldrig har haft möjlighet till skolgång tidigare.

 



 

Otroligt fattigt område med plåtskjul till hus och som bäst hade husen väggar. Området drabbades nyligen av översvämning så människorna fick då fly till skolan som används som evakueringsområde. Det blev då ingen skola på tre månader.

 



 

Familjerna hade nyss byggt upp sina skjul och systrarna hade målat om de förstörda väggarna på skolan. Nästa år kan samma sak hända igen och då är det bara att börja om...

En snabblektion i reflexologi

Utbildningscentrat livnär sig genom donationer samt att man återvinner material från olika förpackningar och gör väskor, hattar och plånböcker av. De lär även ut reflexologi. Jag fick en kopia av hur det hela fungerar och blev även stolt ägare av en väska.

Anders och jag avslutade kvällen rätt trötta med lite reflexioner på ett café på SM (köpcentrat). På vägen hem i trappan ner från bron som binder ihop SM med hotellsidan snubblade vi nästan över en liten flicka som sov, och som troligtvis var drogad av syndikat som skickar ut barn på gatan för att tigga och sedan tar pengarna. Fruktansvärt!

 

 

Söndag 2013-03-03

Började dagen med att besöka den stora kyrkan där Father bor och arbetar.Tusentals Filippinare samlas här dagligen och firar mässan och tar nattvarden. Det märks verkligen att tron är viktig i denna del av världen. Ytterligare en annorlunda upplevelse på denna resa.

Vi avslutade så denna fantastiska omtumlande resa med en äkta Fillipinsk lunch hemma hos rektor Tanja och hennes familj. I våra ögon rätt fattigt, men rikt i deras mått mätt. Nu hoppas vi innerligt att Father, vår egen mr Miyagi följer med till Sverige, annars kan detta vara sista gången vi möts.

Lunch hemma hos rektor Tanja

Hemma hos Tanja. Fjäderfän med stolt djurskötare
 

 

 

Vilka fantastiska människor vi har träffat! De brinner för sin sak och med hjälp av sina nätverk har det kunnat starta sina verksamheter. Målet är att ha dessa Learningcenters med home-education-system i alla delar av Filippinerna. Allt för att hjälpa människor att skaffa sig en utbildning för att få ett värdigt liv.

 

Det blev ett känslosamt farväl av våra vänner vid flyget. Nana uttryckte att det var som att låta sina barn åka iväg. Mabohay Manilla!

Vips! Som Stålmannen (kvinnan) var jag så klädd i mina vanliga vintriga kläder. Tillbaka till kylan från den dubbla värmen, både från solen och människorna i Manilla.

 

Otroligt skönt att vara hemma igen. Vi ska verkligen vara tacksamma och lyckliga för att vi bor här… Det första som slår mig är hur lite trafik och människor man ser,  den friska luften, skogen och tystnaden. Det märks att vi är 9 miljoner i ett land jämfört med 13 miljoner i en stad.

Kommer på mig själv på spårvagnen hem från stan nynnandes " here we go go go to the temple of consumption"...

 

Sammanfattning…Vi har besökt både privata och allmänna skolor och sett stora skillnader men även en hel del likheter. Vi har diskuterat likheter och olikheter i skolornas undervisningssystem. Vårt tema är hållbar utveckling så frågan är hur och vad kan vi i vårt konsumtionssamhälle lära av andra sidan världen? Nu väntar arbete framöver med att få ihop alla intryck och ta fram en plan för det fortsatta arbetet. Nästa steg är att våra vänner från Manilla kommer hit i maj för att se hur vi arbetar i praktiken. Sedan ska vi göra en gemensam ansökan för ett fortsatt samarbete. Den här resan har verkligen gjort att vi har fått andra perspektiv på livet. Ytterst handlar det om vad vi gör tillsammans för att få en bättre värld…

 

x